Arkiv | Forskning RSS for this section

VBR – Vertikal Balanserad Ridning

Fördjupar mig i treenigehten, ryttaren – sadeln – hästen. Varje del är en viktig pusselbit för att kunna rida i balans. Har fått lära mig mer om hur ryttaren ska komma till centrering och hur man åtgärdar assymetrier, hur en sadel ska se ut för att sätta ryttaren över hästens rörelsecentrum samt hur man ser hästens assymetrier och några åtgärder som man kan göra för att få hästen att bli mer centrerad. Alla delar är viktiga och först när man har en liksidig häst, en sadel som sätter ryttaren över rörelsecentrum i balans och en centrerad ryttare kan vi prata om ridning i total balans. I all idrott vill man nå läget av att musklerna rekryteras först när de behövs för att utföra en rörelse, inte för att hålla oss i balans för att sen utföra en rörelse. Detta är en ständigt pågående process och när man inte bara har sig själv att centrera utan även en häst (som faktiskt inte är gjord för att ha ryttare på ryggen) är det ett stort ansvar.

Det är lätt att bli otroligt nördig i detta, men likaväl som att det är viktigt och att man ska sträva efter att komma i balans får det inte ta över helt i ridningen. Vi måste fortsätta jobba hästarna i alla gångarter och utbilda dem i ridkonst parallellt med att vi arbetar med vår egen centrering och hästens balans.

Vi pratade under kursens sista del om hästens bakbroms och vad viktigt det är för hästen att kunna röra sig långsamt för att kunna använda sina bakben på ett sätt som bär upp och stärker bakbenens funktion. Bakbenen ska både kunna skjuta på och bära upp. Kan din häst skritta i slowmotion utan att det blir hackigt? Detta är mycket bra att träna, både från marken och uppsuttet!

Känns som denna kurs och detta tankesätt gett mig pusselbitar till ett tänk som jag redan haft bitar av, vilket ger mig en stärkt tro på det sätt jag valt att arbeta med hästarna och mina elever. :)

Intressant föreläsning på Wången 1 mars

forelasning

Saxat från wangen.se

”AgrD Karin Morgan är chef för Forskning och Utveckling på Ridskolan Strömsholm & Flyinge och hon forskar kring hästars temperaturreglering. Vid föreläsningen berättar hon mer om sina studier och föredraget är öppet för alla. Föreläsningen hålls i Wångens aula och kostar 50 kr – då ingår fika.

Anmäl dig till Malin Connysson på malin.connysson@wangen.se eller 0640-174 31. Sista datum för anmälan är 28/2.

Föreläsningen sker i samverkan med Hästsportens Folkhögskola.”

Hippocampusdagen 2015

I dag har jag tillbringat dagen på SLU och den årliga Hippocampusdagen. Dagen är en mycket bra informationskälla och ett bra tillfälle att ta del av den senaste forskningen som rör häst. I dag var det framför allt Maria Terese Engells forskning om ”Interaktionen mellan häst och ryttarens sits” samt Malin Axel Nilssons ”Matchning av häst och ryttare” som lockade. Bland annat har man kommit fram till att personer som pronerar (dvs sätter i hälen och ”rullar” sedan diagonalt över mot insidan av foten) när de går viker sig mer i den sidan vid ridning. Mycket intressant tycker jag, det innebär att man kan ”tjata” ihjäl sig på ryttare som viker sig i sidan att de ska räta upp sig och bli ”starka” i sidan hur man vill när den egentliga orsaken är att de pronerar. Detta kan dock förbättras med träning av foten och kroppen i övrigt för att få en mer liksidig kropp. Det blir att ta fram balansplattan igen!

Övriga ämnen handlade om underlag, hur man testar och hur underlaget och hästen påverkar varandra. Smärtbedömning hos häst – olika metoder för att avgöra om hästen har ont är svullen eller har en rörelsestörning, många av mätverktygen var enkla och något man kan göra i vardagen. Hur kan man mäta hästens välfärd – bland annat togs hullbedömning upp som en viktig parameter för att avgöra hur hästen mår.

Dagen avslutades med en session om Förgiftningar och förlamningssjukdomar, Atypisk myopati, boutulism, Polyneuropati och giftiga växter. I Jämtland är vi relativt förskonade mot giftiga växter, men visst finns de. Ett träd som man i Sverige haft de första förgiftningsfallen (Atypisk myopati) från är Tysklönn, ett träd som planerades in på 1700-talet i parker och alléer, alla fall var i södra Sverige. Det är framför allt rotskott, näsor och hängen som är giftiga, men det har visat sig att inte alla hästar blir förgiftade trots att de ätit av växten, men dödligheten är 75% hos de som insjuknar och behandlingen är kostsam.

Det är fantastiskt att få ta del av en sån här dag och lyssna till Sveriges/Nordens ledande forskare inom häst!