I dag var dagen då vi skulle examineras i passridning från startbox, likaså skulle det bli mitt och Garpurs sista ”uppdrag” tillsammans. Examinationen snöade inne då passbanan ur säkerhetssynpunkt inte gick att rida på, så sista ritten blev istället ett pass i ridhuset. På fredag lämnar han Jämtland för att åka till ett försäljningsstall i södra Sverige. Det är verkligen blandade känslor det här. Jag måste sälja för att kunna studera klart till Hippolog, studiebidraget/lånet räcker bara till jul, sedan får jag klara mig utan. Det är den ekonomiska biten, vilket gör det självklart att sälja en fin häst i sina bästa år. Men den känslomässiga biten, tankarna på allt vi gjort tillsammans gör det riktigt jobbigt. Samtidigt som jag är ”klar” med honom, vi har gått från att rida T8 på 4,7 till att rida T2 på över 6, från att knappt rida över 5.0 i V5 till att rida femgång på poäng över 5.50, jag är otroligt stolt över vår resa tillsammans.

Han har lärt mig otroligt mycket och jag känner en enorm ödmjukhet och tacksamhet över det han gett mig. Han är en av mina bästa vänner! Som i vått och torrt ställt upp på allt från fjällturer i hällande regn till underbara tölt och passridningar där leendet gått från ena örat till det andra. Vi har lyckats och misslyckats tillsammans, han har lärt mig att rida pass och jag har lärt honom att gå i pass när jag vill. Vi har under dessa 6,5 år vi haft tillsammans gjort utvecklingen tillsammans. Därför är det även en och annan tår som rullar, men jag vet innerst inne att detta kommer bli bra och att han kommer hitta en ny ryttare som uppskattar honom lika mycket som jag gjort! Så tack Garpur för allt du gett mig, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. (Å jag som aldrig skulle bli sentimental över en häst … se hur bra det gick).

Som tur är har jag världens finaste Freyr kvar här hemma, förhoppningsvis kommer vi att göra en minst lika rolig resa tillsammans. Blott 4 år, har vi framtiden för oss.